Historia

Underhåll och övrigt arbete som utförts på Torpåsens fastighet under de 25 år som gått.

 

November 1985 öppnade föreningen postgirokonto och sökte medlemskap i Bygdegårdarnas Riksförbund.

Föreningen fick ett stort konferensbord med tillhörande 12 st tygklädda stolar, som idag står i lilla salen.

 

Den 16 januari 1986 noterades föreningens första intäckt på 2 037 kronor. Den förra hyresgästen hade byggt upp en scen av lastpallar i stora salen och lämnat dem när de flyttade. Föreningen sålde lastpallarna till Lantmännen.

Ansökningshandlingar och kostnadskalkyler sammanställdes och skickades till Boverket, Kommunen och Värmlands Landsting.

Upprustningsarbetet pågick i den takt kassan tillät. Väggar revs bort eller flyttades. Golv slipades och lackades. Väggar och fönster målades. Innertak fick bytas p.g.a. vattenskador. Under hösten 1986 och vintern 1987 kunde så den omfattande takreparationen genomföras när bidrag tillstyrkts och Beredskapskontoret kunde ställa arbetskraft till vårt förfogande.

 

1988 söktes och beviljades bidrag på 100 000 kronor för handikappanpassning. Bl.a. hårdpackad parkeringsplats för tre bilar, ramp med räcke, breda dörrar, anpassad toalett o.s.v. Under 1988 djupborrades brunnen och avloppssystemet sågs över.

September 1988 fick föreningen köpa Torpåsen för 1 krona av kommunen.

Föreningen kunde också hämta bord , stolar och porslin från Karaby, då Hushållningssällskapet upphört med sin verksamhet där.

 

1989 kunde de två lägenheterna på övre planet iordningställas efter tidigare hyresgäst. Beredskapskontoret hjälpte till med detta.

 

1990 fick Bygdegården telefon 0550-280 80. Bygdegårdsskylt sattes upp vid RV 64 numera RV 26. Köket var nu helt klart efter många timmars arbete med att passa ihop gamla skåp och bänkar som vi fått. Målat all inredning, tak och väggar. Lagt in ny matta på golvet.

 

1992 instalerades hörseltekniska hjälpmedel i lokalerna.

 

1993 träffades överenskommelse mellan Bygdegårdsföreningen och Skogsägarna om hyra av tre rum och pentry.

 

1994 var hela övervåningen färdigställd.

Efter 1994 hyrde Skogsägarna hela övervåningen. Intäkterna från denna uthyrning har sedan dess varit en ekonomisk trygghet för föreningen.

 

1995 kunde föreningen resa en ny flaggstång på gården, lämpligt till 10-årsjubiléet.

 

1997 påbörjades reparationerna av uthuset, numera kallat Veboa (Vedboden). När skolan var igång så var uthuset till största delen vedbod, frånsett de små dassen. Här fanns inga golv och väggarna stod på plintar. Taket var, tack och lov omlagt av Beredskapskontoret i ett tidigare skede. För att kunna använda vedboden året om, isolerades den och fick nytt golv och nya innerväggar som kläddes med sibirisk timmerpanel och ett nytt lockat tak. Detta gav det 60 m2 stora rummet ett luftigt intryck.

 

1999 var el- och värmeinstallationerna färdigställda och all aktivitetsrummet kunde tas i bruk.

2003 blev det åter ett lyft för bygdegården när ett nytt tegeltak lades. Det blev också delvis nya stuprör och takrännor, 2 st inklädda skorstenar samt målning utvändigt av väggar och fönster.

 

2004 var det så dags att se över lokalerna. Golven i lilla och stora salen har slipats och lackats. Väggpanelen i stor salen har målats. Hela hallen utom taket har målats. Alla dörrar, hela köket och lilla toaletten har målats. Återstår nu när våren kommer, att ta itu med tomten och om möjligt återskapa delar av den prunkande trädgård som låg söder om f.d. Skolhuset. Ett projekt för detta har startats i samarbete med Länsstyrelsen och vi är nu inne i förstudiefasen. Återstår att se vart det leder. Parkeringsplatser utefter infarten har iordningställts. John Andersson skänkte en åkklippare till föreningen. Lägenheten på övre plan har renoverats, främst kök och badrum krävde stora kostnader och arbetsinsatser, 14 dagar före jul flyttade Anitha Liljegren in.

 

2005 Veboa har blivit färdigmålad, utbyte av dörrar och hängrännor mm. Vävrummet på övre våningen är klar att användas. Fönstren på husets östra gavel har renoverats. Genom bidrag från Boverket har två handikappsparkeringar belagts med stenplattor och ljudanläggningen uppdaterats. En luftvärmepump har instalerats i stora salen.

 

2006 En utomhusscen har byggts framför veboa, virket skäntes av Kjell Andersson. Grovplanering av gräsytor på baksidan och östra sidan. Fönstren på södersidan har renoverats. Förvaringskärl för källsortering har byggts utanför veboa, i samband med det fick föreningen Miljökvitto 2. Ny CD spelare har inköpts till stora salen. John Andersson har skänkt en ny diskmaskin till köket. Föreningen har nu en egen hemsida www.torpasensbygdegard.se

 

2007 Byggandet av ”Fortet” till barnen har påbörjats. Grindstolpar av natursten som har skänkts av Olov Jansson i Gaterud är uppsatta. Träden runt gårdsplanen har rensats ur från döda grenar. Ett partytält har köps in. Målning av farstun, slipning och lackning av golvet i stora salen. Fönstren på väst och norrsidan har renoverats. Nya stolar till stora salen har köpts. En bonad ”Gubbatäcket” som Anitha Liljegren har vävt, har hon skänkt till föreningen.

 

2008 Stolarna i lilla salen har klätts om av Anna och Åke Tyesten. Nya vintergardiner till stora salen sydda av Eva Zetterström, tyget skänkt av Evas dotter Carina Persson. Nya bordskivor till borden i stora salen. Staket mot öster och norr uppsatt och Åke Tyresten har tillverkat och skänkt två fina grindar som nu är på plats. Västanås Gård har skänkt en barack som ersätter den gamla. Gårdens almar har setts över av arborister och en alm har säkrats med spännband. Fyra reflexstolpar uppsata vid infarten, skänkta av Sten-Åke Nilsson.

 

2009 Ny luftvärmepump instalerad. Planering av slänten mot Udden, vilket avslutade trädgårds-projektet. Anitha Liljegren sköter alla blomplanteringar och blomurnor med den äran. Stort tack.

 

Vi tackar alla som hjälpt till under alla år med gåvor och arbetsinsatser, utan dessa hade vi inte haft en så fin Bygdegård.

 

Detta hände sedan med Torpåsens skola

 

Tiden gick och många barn från bygden fick sin kunskapshunger mättad där, ända fram till 1934 när barnantalet blivit så litet i bygden att man inte längre kunde fylla skolan med tillräckligt många elever, måste man stänga skolan d.v.s. lägga ner. De barn som var skolpliktiga fördelades till Järsberg respektive Falla skola beroende var de bodde.

 

Torpåsens skola stod tom och övergiven i nästan två decennier.

Först 1952 finns det dokumenterat att nedre planet byggdes om till tre lägenheter om vardera ett rum och kök s.k. nödbostäder.

 

Under en tid (troligen -39, -40) hade JUF- ungdomarna från bygden studiecirklar, kurser och olika arrangemang i skolan och i dess omgivningar.

 

Teatergruppen Thespis har också utnyttjat lokalerna under en tid där de repeterat och slipat på sina Nyårsrevyer och Teaterföreställningar.

 

KMC – Kristinehamns Motorcykelklubb var troligen de sista hyresgästerna under 60 talet.

 

Därefter stod skolan troligen åter tom fram till mitten av 1980 när kommunen började se om sina många tomma skolor, så och Torpåsens skola.

 

Under 1984 började det gå rykten om att en firma som arbetade med bilskrotning hade kontaktat kommunen för att inleda diskussioner om möjligheten till ett eventuellt köp av fastigheten.

 

När de närmast boende fick höra detta och såg scenariot framför sig av hoppressade och upptravade gamla rostiga bilvrak uppe på den björkbeklädda åsen, påverkan på miljön av allt utsläpp kopplad till denna verksamhet samt den ökande biltrafiken. Nu väcktes åter en gammal tanke till liv, nämligen att försöka bilda en Bygdegårdsförening med Torpåsens skola som bygdegård.

 

Med Åke Hedberg Västanås gård, Sture Jacobsson Uddens gård och Dagny Lindqvist Bäcketorp i spetsen sattes arbetet igång. Man påbörjade en lobbyverksamhet för att intressera de boende i bygden och för att få dem att förstå de möjligheter och förutsättningar som förelåg och att se nyttan av att ha en Bygdegårdsförening i bygden. Man sparade verkligen inte på krutet utan åkte runt och besökte de flesta hushållen i det tilltänkta upptagningsområdet. När samtliga listor samlats in kunde man med stor glädje summera 180 namnunderskrifter som ville stödja bildandet av en Bygdegårds-förening.

 

Med detta stöd i ryggen kallades de intresserade till ett informationsmöte på Torpåsen 1984-10-27 kl. 10.00, där Uno Pellnäs berättade om de möjligheter och tillvägagångssätt som fanns när det gällde att bilda, finansiera och driva en Bygdegårdsförening. Förmodligen valdes en interims-styrelse vid detta tillfälle för att fortsätta arbetet.

 

Omedelbart efter detta möte, skickades det första brevet till Kristinehamns kommuns fastighets-kontor, undertecknat av Åke Hedberg, Sture Jacobsson och Dagny Lindqvist där man på uppdrag av interimsstyrelsen vädjade till kommunstyrelsen att överlåta Torpåsens f.d. Skolbyggnad med tomt till den planerade Bygdegårdsföreningen mot ett symboliskt belopp.

 

Nästa möte av betydelse avhölls i Järsbergs skola 20/11 1984 kl. 19.00, med 40 deltagare som var intresserade av bildandet av Bygdegårdsföreningen.

 

 

Några utdrag från protokoll.

 

§ 3

Den skrivelse som skickades till Fastighetskontoret upplästes av Sture Jacobsson.

Interimsstyrelsen skall träffa representanter för kommunstyrelsen den 28/11 1984.

 

§ 4

Fri diskussion: Majoriteten av de närvarande förordade Torpåsen som Bygdegård.

Kostnaden för iståndsättandet, ca 400,000 kr, verkade lågt räknat tyckte en del.

Kostnaden skall täckas av bidrag från Bygdegårdarnas Riksförbund med 50%, andra bidrag med 30% och resten eget arbete ca 2000 timmar.

En tjänsteman från fastighetskontoret redogjorde för ärendets handläggning.

Torpåsen är utlämnad till försäljning på anbud.

Eventuella möjligheter till beredskapsarbeten skall undersökas. Kostnader för nytt tak, avlopp och borrad brunn bör tas fram före ev. beslut om förvärv.

 

§ 5

Nytt möte den 29 november i Torpåsen kl. 19.00. Termos och stol bör medtagas.

 

På Västanås Gård träffades interimsstyrelsen och planerade en dagordning till mötet på Torpåsen 85-01-10 kl. 19.00 för fortsatta diskussioner beträffande eventuellt bildande av en Bygdegårds-förening för Södra Warnum på Torpåsen.

 

Några utdrag ur dagordningen:Former för övertagande av byggnad, skolhuset.

köpeavtal

hyresavtal

stadgar (vid bildandet BF)

val av styrelse

medlemsavgift

 

Väljes en styrelse bör denna få till uppgift att:

sluta avtal med kommunen betr. fastigheten

ta fram ett underhålls- och reparationspro-gram med kostnads kalkyler

upprätta plan för finansiering av drift och underhåll

ta fram ett verksamhetsprogram för det närmast verksamhetsåret

 

Slutligen: De grannar och blivande medlemmar i föreningen, vilka är beredda att ställa upp med arbetskraft eller material bör anmäla sig vid detta tillfälle.

 

 

 

Undertecknat Interimskommittén

 

 

 

 

 

Utdrag från mötesprotokoll fört vid mötet på Torpåsen 1985-01-10 för bildandet av Bygdegårds-förening med Torpåsens gamla skola som föreningslokal.

110 kallelser har distribuerats. 30 personer var närvarande och representerade 17 familjer.

 

§ 3

Åke Hedberg och Sture Jacobsson informerade om kontakterna med kommunen beträffande Torpåsens skola. Skolan kan antingen köpas eller hyras. Köpet kan ske med ett symboliskt belopp. Hyresavtal kan träffas på 10 år med rätt till förlängning. Hyresgästen står för allt underhåll och alla driftkostnader. Hyresvärd blir Fastighetskontoret. Ingen hyresersättning utgår.

 

§ 4

Mötet beslöt enhälligt att bilda en Bygdegårdsförening.

Föreningens namn fastställdes till Warnums Bygdegårdsförening.

 

§ 5

Mötet förordade att ett hyresavtal träffas med kommunen betr. Torpåsen.

 

§ 6

Normalstadgar för bygdegårdsdistrikt antogs.

 

§ 7

Man beslöt att föreningens styrelse skall bestå av 7 ordinarie ledamöter, 3 suppleanter samt 2 revisorer. Som styrelseordförande valdes Åke Hedberg, Västanås.

 

§ 8

Årsavgift per medlem fastställdes till 50 kronor.

 

Den första valda styrelsen konstituerade sig enligt följande:

 

Ordförande Åke Hedberg

Sekreterare Karl-Erik Sundström

Kassör Sven Bergström

Ledamot Ulla Frisk

Bo Hedberg

Sture Jacobsson

Dagny Lindqvist

Revisorer Nils Nygren

Allan Karlsson

 

Nu var beslutet fattat, en Bygdegårdsförening skulle startas, Warnums Bygdegårdsförening. Det blev många långa förhandlingar med Fastighetskontoret innan fastighetsfrågan löste sig, eftersom ett anbud på 121.000 kronor hade inkommit. Till all lycka stöttade kommunen Bygdegårds-föreningen och den 19 juni 1985 uppläts fastigheten 1:5 hyresfritt till Warnums Bygdegårdsförening

Nu kunde föreningen börja planera inför den behövliga och omfattande upprustningen av skolan enligt vad som nämnts tidigare.

Styrelseordförande, Sekreterare och Kassör för Warnums Bygdegårdsförening från starten 1985 till 2014.

 

Ordförande - Sekreterare - Kassör

 

1985-1993 Åke Hedberg - Karl-Erik Sundström - Sven Bergström

 

1994 Eva-Lena Segerud - Peter Backman - Sven Bergström

 

1995 Åke Hedberg - Peter Backman - Sven Bergström

 

1996-1997 Jan Karlsson - Peter Backman - Sven Bergström

 

1998-1999 Jan Karlsson - Christina Andersson - Sven Bergström

 

2000 Britta Nygren - Christina Andersson - Sven Bergström

 

2001 Jens Lindqvist - Christina Andersson - Sven Bergström

 

2002 Kate Svahn - Christina Andersson - Sven Bergström

 

2003 Kate Svahn - Christina Andersson - Göran Johansson

 

2004-2005 Eyvind Larsson - Christina Andersson - Göran Johansson

 

2006-2008 Eyvind Larsson - Christina Andersson - Eva Zetterström

 

2009 Vakant - Iris Dahlgren Larsson - Eva Zetterström

 

2010-2011 Iris Dahlgren Larsson - Marianne Rappenberg - Eva Zetterström

 

2012 Iris Dahlgren Larsson - Marianne Rappenberg - Johnny Nygren

 

2013-2018 Iris Dahlgren Larsson - Johnny Nilsson - Johnny Nygren

 

 

Jubileums Bladet

 

Warnums Bygdegårdsförening Torpåsen 25 års jubilar 1985 – 2010

 

Warnums Bygdegårdsförening – Torpåsen – Kristinehamns kommun

 

Historik

Av de dokument som kommunen lyckats komma över om historien kring den gamla skolan, som nu är Bygdegården Torpåsen, belägen 5 km söder om Kristinehamn efter riksväg 26, är gåvobrevet från Aktiebolaget Björneborg Bruks ägare det mest intressanta.

 

Detta gåvobrev är daterat den 12 augusti 1885 och undertecknat av kammarherre

O. Nordenfeldt och borgmästare C.H. Nordenfeldt då skoltomterna för Falla eller Kullens skolhus, Torpåsens skolhus och Järsbergs skolhus överlämnades som gåva till Warnums församling enligt bifogad karta, att framgent ”ägas och behållas såsom annan valfången egendom”.

 

Tillträdet hade redan skett och församlingen hade att ”själv bekosta lagfart och stämpelpapper till detta gåvobrev”.

 

Torpåsens skola

Vi har inga uppgifter om när skolan byggdes, kanske slutet 1860- eller tidigt 70-tal. Tyvärr har vi ännu inte hittat uppgifter hur man skaffade virke och övrigt byggnadsmaterial till denna stora tvåvåningsbyggnad. Några bilder från uppförandet finns ej. Nedre planet innehåller två lärosalar, en större, storskolan och en mindre, småskolan, hall, trapphus till övre planet och förmodligen förrådsutrymme för böcker, papper, kartor, planscher m.m. (Bottenyta – 160 m2)

 

På övre planet var två lägenheter inredda, en större för folkskoleläraren och en mindre för småskolelärarinnan. Båda lägenheterna med fin utsikt över det odlade landskapet som kringgärdades av stora skogar som ”Björneborgarna” var intresserade av för sin produktion.

 

Ute på gården stod en stor vedbod i vars västra hörn man hade inrett torrdassen med de typiska spjäldörrarna.

 

En av de första lärarna på Torpåsen

Vid ett besök på Bildarkivet hittades för några år sedan ett mycket intressant och roligt brev som skrivits av en son till en av de första lärarna på skolan, nämligen folkskoleläraren Fredrik Nilsson som tillträdde sin tjänst 1874. Sonen Torsten beskriver målande hur det är att växa upp på Torpåsen som son till en folkskolelärare.

Brevet kan här nedan läsas i sin helhet och i original stavelse.

 

Nämnas bör att det i Warnums Bygdegårdsförening finns medlemmar som gått i Torpåsens skola och kan berätta om den tiden.

 

Torsten Lenk, son till folkskoleläraren Fredrik Nilsson lärare i Torpåsens skola har skrivit detta brev om sin uppväxt, far, skolan och bygden.

 

När min far blev ordinarie lärare i Torpåsen hösten 1874 bör skolhuset ha varit relativt nybyggt. Far talade någon gång om att skola tidigare hållits i bondgårdarna. Detta var nog då länge sedan. Någon företrädare bör han ha haft, men vem? En lärarinna har nämnts av den minnesgode majoren Axel Palm, 81 år 1955.

 

Den skogsbevuxna åsen låg som en holme i före detta jägmästaren eller kaptensbostället Uddens gärden. Tvärs åsens norra del gick landsvägen. På västra kanten bildades en backe. Där åkte vi kälke om vintern. Vid denna nedre ända stod på sydsidan om vägen en åldrig, stor och konstig björk, ”trollbjörka”. I den hade man tagit pinnar varmed man petat i värkande tänder. All tandvärk skulle överfalla dem som skadade eller fällde björken. Skogen var grann. Min bror Einar och jag var så små när den alltjämt stod där så vi vågade oss inte in i den och finge väl inte heller. Men en gång var vi in till en bergknalle. Den var stor och mystisk. Den delen av åsen som låg norr om landsvägen var obekant land.

 

Åsen har sitt namn av de torp, som lågo vid södra delen av den. Rester av två torp fanns i min barndom; en uppstigande stugruin, ”kullen” i anslutning till skolhuset på södra sidan och ett par urgamla äppelträd med surkart i skogskanten vid åsens västsida. Vid dessa äppelträd fanns också några igenvuxna fåror efter ett land. Vägen till skolhuset gick på åsens krön i sydlig riktning, och sluttade mot den jämna gården med dess omgivande rätt stora gård och trädgård med likaledes rätt stora land för potatis och annat. Det räckte även till att så säd på.

 

På syd- och västsidan fanns stenmur men åt östsidan gärdsgård. Vid denna stod tre stora trän, sannolikt almar och ett stort gammalt äppelträd. På båda sidor om gårdsplanen stodo också några stora trän. Jag tror att även de var almar. Men för övrigt hade nog far planterat de björkar som växte vid stenmuren söder och väster ut. Att han planterat syrenerna kring ”kullen” och på västra sidan om gårdsplanen och äppelträden, spireabuskar, den privata syrenen m.m. söder om skolhuset vet jag. Han var en intresserad trädgårdsmästare och hade god tid om somrarna under åren 1875-1886 innan familjen övertagit Holmkällan. Mor pysslade med blommor både inom och utomhus. Blommorna i rundeln framför skolan höra till mina ljusa barndomsminnen liksom dom stora snäckorna, som voro rosafärgade inuti och i vilka ”man kunde höra havsvindarna blåsa”.

 

Våra närmaste grannar voro Bergs i det gamla soldattorpet vid landsvägen åt Udden. Udden såg man också från skolan liksom Västanmosse och Östanmosse på andra sidan järnvägen. Söderut låg ”Lustis” rätt långt bort i gårdens sydvästra hörn. Förbi Lustis gick vägen till Rötterna. Nedanför gärdena åt vänster låg mossen. Där stannade tranorna på sina resor höst och vår och där fanns lom i gölarna. Far berättar att älgar brukade hålla till där men det var före min tid.

 

En gång hade en älgtjur fattat humör när han sökte mota bort en älgfamilj från gården, men han hade klarat sig. Om vintern höllo stora flockar med orrar till i skogskanten och spelade på våren där och på mossen. Närmaste granne i nordväst vid landsvägen var ”Bråten”. Sedan följde vägen en ås med två eller tre stugor. I en av dem bodde Lovisa, hjälpte mor med tvätt och annat. Lite längre bort bodde smeden, ännu lite längre bort trädgårdsmästaren. Så kom en backe och där den slutade låg Gärdsberg. Där vid avtagsvägen åt Falla låg närmaste skola.

 

 

På Torpåsen fanns i min barndom följande hus; skolhuset med bostad för lärare och lärarinna, källare, brygghus och uthus. Vidare fanns en källa nedanför skogsbrynet öster om vägen. Skolhuset var byggt i två våningar på grund av slaggsten, ”sinner”, brädfodrat, rödmålat med vita fönsterfoder och spröjsar, taket täckt med tegel. Huset hade två skorstenar. Till ingången på husets västsida ledde en stentrappa utan räcke. I förstugan ledde dörren till minsta avklädningsrummet, vilket även tjänstgjorde som slöjdsal. Rakt fram var dörren till skolsalen och omedelbart till höger trappan upp till bostäderna.

 

Avklädningsrummet hade väggfasta bänkar vid syd-väst och nordsidan samt träpinnar att hänga ytterkläder på. Där fanns också en järnkamin, hyvelbänk och en träkista med verktyg och modeller. I ”avklädningsrummet” intogo skolbarnen sin medhavda matsäck och stannade där under rasterna när det var för kallt eller för ruskigt att vara ute. Avklädningsrummet hade två fönster, ett åt gården och ett åt åsen. Skolsalen var husets största rum. Det upptog husets hela bredd och hade fyra fönster, två åt gården och två åt ”kullen”. Fönstren på gården åt öst voro blindfönster och funnos endast på utsidan. Taket stöddes av fyra stolpar.

 

En pärlspåntad panel gick runt rummet och där ovanför en blommig tapet. När man kom in där hade man en stor, rund järnkamin till vänster i rummets mittlinje. Mellan denna och långsidan åt gården fanns ett skåp med dubbeldörrar i två våningar. I den nedre delen av skåpet förvarades undervisningsmaterial. I den övre delen förvarades vad som var kvar av ett lånebibliotek med ”nyttiga” böcker. Jag kan icke minnas att några böcker lånades där. Men i det skåpet fann jag min första ”roman”. Den handlade om starka män och sköna kvinnor och människoätande krokodiler. Den var ruskigt spännande. Jag låg i skåpet och läste den. Det var nämligen syndigt att läsa ”romaner”.

 

Från kaminen gick en gång fram till katedern som stod högt med trappsteg på båda sidor. Till vänster från salen sett fanns en krok på vilken man kunde hänga kartor och planscher. Svarta tavlan bör ha funnits på andra sidan men jag är inte säker. Nedanför katedern hade far en liten kammarorgel, på vilken han spelade psalmer. Han var ingen virtuos och repertoaren var begränsad men det gick. Bänkarna var pulpeter, två och två i tandem, brunmålade med lutande lock och ett litet plan för bläckhorn och pennor.

 

Till höger om entrén gick trappan till övre våningen ett helt varv. Under den fanns en vedskrubb. Trappan ledde till gången, som hade ett fönster ut mot husets gavel. Över trappan låg en skrubb, där mors varpstol, spinnrock och täckbåge förvarades och diverse städgrejer. En tid fanns där en hillebard, som far förvärvat någonstans. Den tog min bror Axel med sig till Björneborg. På andra sidan gången låg lärarinnans rum med dess garderob. Även den hade fönster åt gården. Rummet var ursprungligen avsett att ingå i lärarbostaden och hade dörr till vår sängkammare. Till höger när man kom upp på trappan var dörren till köket. När man kom in där hade man spisen till vänster. Fönstret vette mot söder.

 

I fil med köket låg ”sängkammaren” med fönster åt norr d.v.s. åt ån. Till ”salen” ledde en dörr från sängkammaren och från köket. Den senare hölls stängd. ”Salen” var finrum och användes sällan. Dess två fönster på husets gavel vette åt öster d.v.s. åt Udden. På båda sidor om ”salen” låg en garderob med ingång från ”salen” och skafferiet med ingång från köket.

I mina begrepp ingick att huset var stort och att utrymmena, särskilt ”salen” var goda. Men när jag återtog mitt barndomshem efter många års bortavaro år 1939, slog det mig hur smått allting var. Och ändå var detta herrskapligt i jämförelse med Falla.

 

Källaren låg ett tiotal meter snett åt vänster från trappan. Den var murad och jordtäckt och tjänstgjorde huvudsakligen som potatiskällare. När det var mycket kallt brukade far ställa in en bakplåt med glödande kol för att potatisen icke skulle frysa. Brygghuset hade tegelstensgolv, tror jag, och bakugn. En bänk stod vid fönstret åt söder. Där fanns också bykkar och andra laggkärl, som användes vid tvätt, och en järngryta.

Där bakade mor. Det var ett helt äventyr att se henne lägga in kakorna med brödspaden och ta ut dem varma, doftande och goda.

 

Uthuset hade vedskjul på södra gaveln, därefter vidtog en lada med ränne, ladugård med plats för två kor, inomhus på gaveln och parallellt med detta två avträden, ett mindre för familjen och ett större för skolbarnen. Skolan hade vedbrand av kommunen, kanske också läraren, men jag vet att far köpte grenar till pinnved när skogen fälldes. Min bror Einar och jag sågade och högg ved när vi blivit äldre men det var inget roligt göra. Det tyder ju på att läraren fick själv hålla sig med ved. Jag minns icke att någon utanför familjen eldade i skolan. Förmodligen hörde även detta till lärarens skyldigheter. Innan föräldrarna köpte Holmkällan, hade man hage, ko, kanske också gris. Hur detta kunde förenas med tjänstgöringen i Falla är för mig obekant.

 

Under min barndom bodde en familj Eriksson på Udden. Vid sin tragiska död efterlämnade två barn, en gosse och en flicka, vilka togos om hand av familjen Regnell, som då om jag mins rätt, ägde och bodde på Posseberg. Sonen blev kolhandlare i Stockholm. Regnell var eller blev ägare till Udden. Han lät avverka skogen utefter landsvägen söder om Udden. I det sammanhang avverkades även skogen på åsen. Den skogen var vår vän och den sörjdes mycket.

 

Men min bror Einar och jag byggde en koja av grangrenar. När far köpte grenved, följde även den med att bli till vedbrand. Efter avverkningen växte långt, styft gräs på åsen. Min bror och jag byggde en ny koja av det gräset. Så kom en bonde och bjöd hela tio kronor för kojan som lämpade sig till--------Så gick även den. Tio kronor var mycket på den tiden och de behövdes nog.

När kor släpptes på bete på åsen sattes en gärdsgård upp. Källan kom att ligga bortom den gärdsgården. Det var inte heller välkommet.

 

Falla skola ligger omedelbart vid landsvägen åt hult, icke långt från Posseberg och nära Kollgården. Skolans område är mycket mindre än vid Torpåsen och liksom detta omgiven av gärden. Närmaste granne är Kollgården med dess två eller tre bondgårdar. Vid avtagsvägen vid Posseberg bodde fiskarn, av vilken far lånade båt för sina fisketurer med drag. Åt andra hållet gick landsvägen genom skogen till ett soldattorp. Där var avtagsvägen åt Liffland en ladugård som man såg från skolan i sydlig riktning. Fortsatte man vidare från soldattorpet kom man till Gatan. Blomberg hette en av bönderna. Hans närmaste granne var nämndemannen. Lite längre bort bodde kyrkvärden, där familjen icke så sällan var gäst. Dennes son träffade jag många år efter som kyrkvaktmästare i Kristinehamn.

 

I Falla fanns endast små hus, skolhuset med lärarbostad och ett uthus. Skolhuset var litet även för barnabegrepp. Det hade endast tre rum, skolsalen och bostaden, ett rum och kök. Det var trångt. Till skolsalen kom man från husets långsida. Då hade man en kamin i salens mitt vid östra väggen och bortom den ett skåp för undervisningsmaterial. I den förvarades bl.a. några små brunmålade eller brunbetsade trägevär. Förmodligen hade skolgossarna tidigare idkat vapenövningar med dessa. Under min tid förekom dessa emellertid icke. Pulpeterna i Falla var långbänkar. Flickorna sitter till vänster, gossarna till höger. Vid vänstra gavelväggen stod katedern.

 

Från rummet ledde en dörr till skolsalen. Ingången till lärarbostaden gick till köket och därifrån en dörr till rummet. Huru möblerna stodo där vet jag icke. Men jag kommer ihåg att vi åkte med flyttlass till Torpåsen, vårt egentliga hem, när terminen var slut. Lärarinnan skulle ju bo i bostaden under vårterminen. Sedan jag börjat skolan i Kristinehamn 1901 bodde jag där ej stadigvarande i Falla på höstarna, kom blott på besök en och annan gång. Under jularna bodde vi i Torpåsen, och i Holmkällan på somrarna. Därför äro mina minnen från Falla mera sporadiska.

 

Uthuset i Falla hade vedskjul och avträde. Det senare låg längre bort. Mina detaljer har förbleknat. Även i Falla hade far planterat träd och buskar. Björkar förekom i rikligt antal. Syrener fanns där och rosor och spirea. Vid vägen växte en stor lönn, som bör ha funnits där före fars tid.

 

Någon annan borde skriva om far som lärare. Min egen skolgång hos honom var ytterst begränsad. Jag hade aldrig gått i småskola, framför allt av den anledningen att småskolan pågick i Torpåsen när vi var i Falla och i Falla när vi var i Torpåsen. Far lärde mig läsa och skriva och så kunde jag börja i hans skola. Eftersom jag och min bror Einar följde familjen kunde vi läsa in två årskurser på ett år. Och jag övergick mycket snart till privatläsning och till skolan i Kristinehamn. Av mina skolkamrater kommer jag blott ihåg ett par av flickorna, men även dessa minnen äro mycket vaga.

 

Vi skrev och räknade på griffeltavla. Sedan fick jag en skrivbok. På dess första sida stod; ”När skriften är dålig skyller han på pennan”. Jag har ofta haft anledning minnas dessa visa ord både i fråga om min handstil och mina skriveriers innehåll. Att det kunde gälla även skrivmaskiner vet jag av egen erfarenheter. Vi läste katekes och biblisk historia och folkskolans läsebok, skrev rättskrivning samt fingo väl även något historia och geografi och naturlära lagd till vår andliga spis. Dagen börjades och avslutades med bön.

 

Vad som fodrades för inträde i folkskoleseminarium år 1870 känner jag icke, men det kan icke ha varit mycket. I stort sett hade väl eleverna goda folkskolekunskaper, eventuellt nödtorftigt utbyggda. Tre års vistelse vid seminariet kan icke ens för begåvade och flitiga elever ha medfört något som kallas bildning. Bondessons Ahrenschough är en karikatyr men den bygger på en grund av verklighet i många stycken. Någon Ahrenschough var far emellertid icke. Han kände sin begränsning och han förhävde sig aldrig. Däremot sökte han att förkovra sig genom självstudier.

 

Han läste mina skolböcker bl.a. i svenska, historia och geografi. I det lilla bokförrådet han ägde fanns förutom en bibel, illustrerad med Dorés teckningar i xylografiska reproduktioner, och postillan även reseskildringar, historiska arbeten m.m. Och han läste både dem och andra böcker, som han lånade för att göra sig mera skickad att så långt som möjligt hålla jämna steg med yngre lärare med bättre och längre utbildning. Om detta lyckades vågar jag icke bedöma, men av våra samtal under min studietid då vi av flera skäl kommo varandra närmare vet jag att han var ganska väl orienterad.

 

Detta måste ha betytt något i hans undervisning. Och han skrev en prydlig och klar svenska, säkerligen bättre än den som vårterminen 1873 belönades med betyget 1. Hans övriga betyg voro; kristendomskunskap 3, räknekonst och geometri 2, historia och geografi 2, naturkunnighet 2, pedagogik och metodik 2, välskrivning 2, teckning 2, musik 1, sång 1, gymnastik och vapenövning 2, trädgårdsskötsel och trädplantering 3, undervisningsskicklighet 3. I flit och uppförande hade han också 3, vilket var det högsta betyget.

 

Det betyget kan gälla hela hans liv. Far var intresserad av historia och gammalt och fornt. Jag har nämnt hillebarden i skrubben. Tre stenyxor, jordfynd från trakten satte han mycket värde på. Han hade också sinne för antikviteter redan innan detta blev vanligt.

Detta intresse delades icke av min mor, vilket väl var anledningen till att ett skåp och ett ståndur som båda i enlighet det utgående 1800-talets mode målats svarta med guldlister fingo sin plats på Torpåsen.

 

Med fyra gustavianska stolar av lindometillverkning, som jag första gången såg i uthuset hos fiskaren vid avtagsvägen vid Posseberg och nu är i min ägo, placerades kring bordet i salen sedan även de målats i svart och guld och fått röd klädsel med påsydda geometriska yllebroderier. Första gången jag såg dem var de grå. Nu äro de åter grå. I ett av rummen på Holmkällan funnos två vitmålade empire utdragssängar. De blevo slutligen ved i Torpåsen och det var ju inte bra. Men vi hade inte plats för dessa osälgbara möbler. Och i Holmkällan fyllde de då ingen uppgift längre. Fars sinne för antikviteter hörde samman med hans kunnighet i snickeri och träskärning.

 

Han hade en fin uppsättning järn och hanterade dem med mycket skicklighet. I min barndom fick han icke mycken tid att bruka denna sin talang, men tidigare hade han varit en flitig träsnidare, ställt ut sina alster i Karlstad och fått hushållningssällskapets silvermedalj. Över denna medalj, som nu finns i museet i Kristinehamn, var han mycket stolt.

Åt mor hade han gjort ett skrin med en fruktdekoration i relief på locket. Detta skrin, som nu ägs av min bror Einar, är mycket typiskt för sin tid och mycket nätt och trevligt.

 

Överstycket till utdragssängen i sängkammaren var även hans verk liksom den skurna dekorationen på sex stolar i 1870-tals stil efter förebild av engelska crownchairs från tiden efter renässansen 1660. De stodo i salen. Två pappersknivar och av dom i form av en liggande hund kommer jag ihåg. Hans sista trädskärningsarbete är en kopia av en gustaviansk oval spegel. Det var ofullbordat vid hans bortgång. Min bror Axel fick originalet och kopian och lät fullborda och förgylla den senare. De finns nu hos min svägerska på Lidingö.

 

På rännet ovanför vedskjulet i Torpåsen fanns i min barndom en trälåda med ett otal ledade träbitar, som påminde om mekanismen i ett piano. Far talade aldrig om den, men senare fick jag veta att den representerade fars försök att uppfinna ett perpetum mobile. Försöket hade misslyckats som så många andra försök i den vägen men apparaten i fråga var i alla fall ett gott bevis för fars skapande fantasi.

 

En annan uppfinning var ”hydrofonet”, en slags slagruta av försilvrad koppartråd med fjäderförsedda hållare i vilka bl.a. koppar ingingo. ”Uppfinningen” gjordes i samarbete med en kusin, som också var källsökare. Far hade nämligen gåvan att kunna gå med slagruta. Jag har hört denna gåva betraktas som humbug, själv besitter jag den icke, men har sett alltför många exempel på den gåvan för att känna mig övertygad. Fars absoluta hederlighet kan jag bevittna. Far kunde även bestämma åderns avstånd från markytan och tog sällan eller aldrig miste.

”Hydrofont” var mer känslig för vattenådern än den sedvanliga sälgkvisten och troddes även kunna påvisa metaller. Far försökte sig med den på skattsökning men i det fallet misslyckades han.

Min bror Einar ärvde ”hydrofonten” och har använt den till vattensökning med framgång. Till fars praktiska talanger hörde som redan antytts trädgårdsskötsel och trädgårdsodling. I dessa ämnen hade han högsta betyg i sin examen. Han hade överhuvudtaget ett djupt intresse för naturen och för allt levande. Av honom planterade träd och buskar vid Torpåsen och Falla vittna ännu därom.

 

Anläggningarna vårdades med mycken omsorg av honom under hela hans liv som lärare. Han togos också till råds vid planteringar i trakten. Han kände namn på träd, buskar och blommor, både de i skog och de odlade. Då han var född och uppvuxen på landet hade han mycket därav till skänks men annan kunskap hade han dessutom förvärvat genom studier. Far kände också djur och fåglar. På Torpåsen satte han upp fågelholkar. Vi hade hela svärmar av starar boende i träden där. Från Falla, där vi bodde om hösten, minns jag inga holkar. Där kunde vi ju inte heller hälsa vårens budbärare. Från Falla minnes jag berguvarnas hoande i skogen. Sådana lära ha funnits även vid Torpåsen. Far berättade att han under sina yngre år roat sig med att ställa sig under täta grenar, där uvarna höllo till, och härma dem. Uvarna anföll då i regel, men far fredade sig med en käpp.

 

Varannan lördag höll far läxfri kör i den skola, där han den terminen icke tjänstgjorde. Han gick då fram och åter över skogen förbi Lustis och Rötterna, några småställen utefter vägen mellan Agen och Gatan. Dåligt väder och mörker fingo icke utgöra något hinder. Under mörka höstkvällar vägledde han sig genom att se upp mot himlen för att finna skogsvägen, med vilken han var väl förtrogen efter årstidernas vandringar. När snön spärrade skogsvägen gick han den bortemot en mil långa vägen över Gärdsberg. Cykel ville han inte skaffa sig. Han hade en perfekt fysik och han ville gå. I skogen var far en uppmärksam iakttagare. Han kände alla dess ljud och djur och fåglar och visste var de höllo till.

 

På första maj tog han, om vädret var vackert, ut alla skolbarnen i skogen och berättade. Det var en högtid.

Jägare var far icke, men han var road av att fiska. Vid Holmkällan satte han ut spö för laxöring.

 

När vi bodde i Falla lånade han ofta fiskarens båt, en tjärad snipa, och rodde drag utefter vassarna vid Possebergslandet. En gång fick han en gädda på över tio kilo. Den var icke lätt att få i båten, men det gick. När jag blev äldre fick jag följa med honom några gånger. Han visste exakt var gäddorna höllo till och kunde många knep att få dem att nappa. I hushållet voro de välkomna, men ett vägande motiv för far var att komma ut på sjön, att få motion efter stillasittande i skolan och att få tillfälle att meditera i ensamhet. På sjön kunde han också få röka så mycket han ville, vilket var den enda stimulans han unnade sig. Sprit smakade han överhuvudtaget icke i någon form och icke heller kaffe.

Men däremot drack han te. Han rökte kaertobak i lerpipa, ibland i träpipa. I garderoben i Torpåsen fanns en fin sjöskumpipa med bärnstensmunstycke i ett sammetsfodrat skinnetui.

Den var väl inrökt men munstycket var spräckt före den tid jag minnes.

 

Nedtecknat av Torsten Richard Lenk (Nilsson) någon gång på 1950-talets mitt.

Torsten Lenk f. 1890 d. 1957. Amanuens 1918 Nordiska Museet.

Fil. Dr. Kungliga Livrustkammaren 1939. Son till folkskoleläraren Fredrik Nilsson

lärare i Torpåsens skola.

 

 

 

 

För att hyra

Bygdegårdens lokaler kontakta

Birgitta Raner 070-604 98 38

Iris Dahlgren Larsson 070-664 37 69

Kontaktas mellan 18.00 - 21.0

 

Medlem i

Samarbetar med

 

Lite kortfattad historik om fastigheten Torpåsen 1:5

 

Från Skola till Bygdegård.

 

De dokument som finns om historien kring den gamla skolan är ett gåvobrev från Aktiebolaget Björneborgs Bruksägare daterat 12 augusti 1885 och undertecknat av kammarherre O.Nordenfeldt och borgmästare C.H. Nordenfeldt, då skoltomterna för Falla skolhus, Torpåsens skolhus och Järdsbergs skolhus överlämnades till Warnums församling.

 

Vi har inga uppgifter på när skolan byggdes, kanske i slutet på 1860 eller i början på 1870.

 

Nedre planet innehåller två lärosalar, en större för storskolan och en mindre för småskolan, hall, trapphus till övre plan, och förmodligen ett förrådsutrymme. (Bottenyta 160m2).

 

På övre planet var två lägenheter inredda, en större för folkskoleläraren och en mindre för småskolelärarinnan.

 

Ute på gården stod en vedbod i vars västra hörn man hade inrett torrdassen med de typiska spjäldörrarna.

Torpåsens skola lades ned 1934 på grund av för lite elever. Förmodligen stod skolan tom och övergiven i nästan två decennium.

Först 1952 finns det dokumenterat att nedre planet byggdes om till tre lägenheter om vardera ett rum och kök till s.k. nödbostäder.

 

Under en tid, troligen-1939-40, hade JUF, Jordbrukarungdomens Förbund studiecirklar, kurser och olika arrangemang i skolan och i dess omgivning.

 

SLU, Sveriges lantbruksuniversitet har också huserat under en kortare tid.

Teatergruppen Thespis har också utnyttjat lokalerna under en tid där de repeterade sina revyer.

 

CMK, Kristinehamns Motorcykelklubb var troligen de sista hyresgästerna under 1960 talet.

Därefter stod skolan troligen åter tom fram till mitten av 1980 när kommunen började se om sina många tomma skolor. Så och Torpåsens skola.

Under 1984 började det gå rykten om att en skrotfirma kontaktat kommunen för ett eventuellt köp av fastigheten.

När de närmast boende fick höra detta väcktes en gammal tanke åter till liv om att bilda en Bygdegårdsförening med Torpåsens skola som bygdegård.

 

Med Åke Hedberg Västanås Gård, Sture Jacobsson Udden och Dagny Lindqvist Bäcketorp i spetsen påbörjades en lobbingverksamhet att intressera de boende i bygden om de möjligheter och förutsättningar som förelåg och vad en Bygdegårdsförening skulle innebära för bygden.

 

De åkte runt och besökte hushållen i det tilltänkta upptagningsområdet. När samtliga listor samlats in kunde man med stor glädje summera 180 namnunderskrifter som ville stödja bildandet av en Bygdegårdsförening

 

Med detta stöd i ryggen kallades de intresserade till ett informationsmöte på Torpåsen den 27 oktober 1984 kl 10.00 där Uno Pellnäs berättade om de möjligheter och tillvägagångssätt som fanns att bilda, finansiera och driva en Bygdegårdsförening

 

Torpåsens skolhus 1902.

 

Einar, Ida, Torsten och Fredrik Nilsson.